Förlossningsrädsla är vanligt förekommande bland gravida kvinnor och ses även bland en del partners. Förekomst av rädsla beror på hur den definieras och mäts. Förlossningsrädsla kan påverka livet på olika sätt och är ofta en konsekvens av en negativ förlossningsupplevelse och resulterar ibland i önskemål om kejsarsnitt. Barnmorskan som kvinnan träffar inom mödrahälsovården är ofta den som uppmärksammar förlossningsrädsla. Detta kan ske genom samtal eller genom ett screeningförfarande där oro och rädsla mäts. Barnmorskan på mottagningen kan hjälpa kvinnan vidare om rädslan är svår. Vid samtliga förlossningssjukhus i Sverige erbjuds samtalsstöd med barnmorska. Kvinnor är oftast nöjda med samtalsstödet och uppger att rädslan avtar, men få studier har visat några effekter när det gäller nedgång av andelen kejsarsnitt efter genomgånget samtalsstöd. Om kvinnan har en svårare problematik kopplas ofta psykolog in. Om det finns önskemål om kejsarsnitt på grund av förlossningsrädsla får kvinnan träffa en förlossningsläkare för diskussion kring förlossningssätt. På senare år har olika förslag till behandlingar för förlossningsrädsla provats. Kognitiv beteendeterapi, psykoedukation, krisorienterad terapi och vårdmodeller med barnmorskekontinuitet är några alternativ. I den här boken förmedlas erfarenheter och resultat från internationell och nationell forskning. Boken beskriver även upplevelser bland kvinnor som fått behandling av förlossningsrädsla samt erfarenheter bland olika professioner som arbetar med förlossningsrädsla. En gemensam nämnare är vikten av att LYSSNA på det kvinnan vill förmedla.[Bokinfo]